Ett knippe energi
– Jag tänkte egentligen inte börja med att prata om mig, utan om Jessica, börjar Katarina och visar stolt upp sin bok ”Som jag vill vara” för de cirka 30 personer som samlats för att lyssna på henne när hon berättar om kärlek och skrivande.
Hon berättar med spelande röst om Jessica som på fyllan blir gravid första gången hon har sex, när hon bara är femton år. Hon berättar också om problemen som Jessica får när hon bestämmer sig för att behålla barnet.
– Att göra barn går ju fort som sagt, skrattar Katarina fram och lägger till att resten är lite knepigare.
Att gå i nionde klass och vara gravid är inte någon dans på rosor, absolut inte när mamma Siv planerar abort utan att blinka en sekund. Och det är det här som Katarina skriver om, ungdomskärlekstrassel, detta förbannade, underbara trassel.
Onsdagskvällen på stadsbiblioteket blir en skinande predikan om kärlek, vänskap, skrivande och berättande om Katarina och hennes liv, livet med strävan att låta andra ta del av hennes värld med hjälp av svarta krumelurer nerskrivna på papper.
Mitt eget intryck av den här spralliga, barnsliga, vuxna, skrivande och pratglada kvinnan är att hon gör det hon brinner för. Med energi i fingrarna ger hon världen en del av sitt liv, en del av sin fantasis liv och ett annat liv att få ta del av. När hon berättar om hur det känns att man kan tala hur mycket sanning eller lögn man känner för i böcker, utan att någon vet vad som är sanning eller ljug, så blir jag avundsjuk. Jag blir avundsjuk på att hon får och inte jag, att hon får ljuga och tala sanning om vartannat. Men sen tänder hon hoppet igen, när hon förklarar för alla hur man helst ska göra för att få en bok publicerad så att ens texter blir lästa av tusentals människor.
Något annat som fångar mig under kvällen är när hon talar om varför hon skriver just ungdomsböcker. Hon syftar på att man inte kan ljuga för ungdomar, de genomskådar lögnen, allt måste vara trovärdigt på ett eller annat sätt, och det är det som är utmaningen.
Rebecca Ohlsson
Kalmar 2008-04-24 |