....................................


 

 



Full fart med Kalmarrevyn


Vi begav oss under fredagskvällen till Kalmarsalen för att spana in en artist som talar om kosmiskt ljus, dricker vatten ur en vattenkanna, skapar ett fruktregn över den förväntansfulla publiken och förmedlar kärlekens budskap i sin musik.

Det är en sprudlande Tomas Di Leva som snurrar in på scenen; omgiven av fem vitklädda musiker får han den uppbackning en artist av hans klass förtjänar för att kunna ge publiken det den vill ha: en kärleksguru som sprider kärlekens budskap i sina låtar och ett mellansnack som inte liknar många andra artisters. Med sin närvaro och medfödda auktoritet trollbinder han publiken från den första låten.

– låt mig se era händer! Jag sänder drömkraft in i era händer…

Tomas Di Leva får publiken att känna sig speciell, nästan utvald. Den tredje låten, trumfkortet ”Vem ska jag tro på” får publiken att vakna upp ur sina stolar, gunga rytmiskt och lyfta sina händer mot taket. Publiken får höra material från nya skivan ”Hoppets röst” som innehåller ett par vassa spår, däribland låten ”känslig” som är vackert komponerad. Han spelar givetvis upp sina gamla hitlåtar ”Miraklet” och ”Dansa din djävul”, där han mot slutet av låten dansar frenetiskt som en djävul och avslutar med att förklara för publiken:

– Detta var en låt om alla dokusåpor!

Frukterna har sin egen plats i Di Levas repertoar och löper som en röd tråd genom konserten. Bakom sig har han en skål bestående av röda äpplen, gröna äpplen, apelsiner och bananer. Med jämna mellanrum kastar han ut frukt över publiken och predikar om deras betydelse, att vi ska gå genom öknarna och spotta ut fruktkärnorna:

– Detta är nästa stora folkrörelse, förkunnar han och river igång den sanslöst mäktiga låten ”Jag är själens krigare” och publiken sjunger med. Efter det följer paradnumret ”Vi får vingar när vi älskar” och för en stund uppnår Di Leva det han hela tiden jagar, att alla hjärtan förenas och flyter samman i kosmos.

 

Jag hade i ärlighetens namn inte särskilt stora förväntningar inför denna spelning. Det finns hos mig en viss tveksamhet med artister som ska uppträda inför en sittande publik; det blir oftast en omöjlig uppgift att få igång publiken, men Di Leva lyckas med sin karisma slå detta hinder till marken. Han kastar hängivet ut frukterna över publiken. Dansar upp mellan bänkraderna och skakar hand med människor åt höger och vänster.

Di Leva ger, med god hjälp av Kalmarsalens fantastiska akustik och den nästan magiska ljussättningen publiken valuta för biljettpriset denna afton.

 

Text: Robert Stenegärd
Foto: Dennis Nilsson