....................................


 

 



Bounce - Gökboet i Kalmarsalen


Mannen som sitter några stolar till höger om mig stampar takten så att golvet skakar. Vi är ungefär halvvägs in i Bounces uppträdande på Kalmarsalen, och publiken verkar inte kunna få nog av showen.

Gökboet har alltid varit en favorit hos mig, både som bok och film. Men innan jag såg filmen första gången var jag mycket skeptisk till hur den skulle kunna göra boken rättvisa.
Mina förväntningar var ännu mindre när jag igår satt i Kalmarsalen och skulle se Bounces uppsättning av klassikern. Men jag blev återigen snabbt överbevisad.
Efter en inledande danssekvens börjar berättelsen om hur R.P, McMurphy, en luffarliknande och egensinnig karaktär, kommer till ett mentalsjukhus som styrs med järnhand av en iskall sjuksyster. Till stor del handlar Gökboet om hur McMurphy får de förtryckta patienterna att leva upp igen, vilket Bounce illustrerar på sitt eget sätt.
Patienterna dansar i början strikt koreograferade av sjuksystern, medan McMurphy försöker få dem att släppa loss i fridans.
Just dansen varieras på många olika sätt, och Bounce bjuder under föreställningen på flera fantasifulla överraskningar på scenen. Det blir aldrig tråkigt, då en musik- och dansstil snabbt går över i en annan. Våldsamma avstamp till tung techno övergår till mjuka kullerbyttor och baletttoner. Lite senare spelas gamla hiphop-hits, som blir uppföljda av mycket hård hårdrock.
Till och med gamla åttiotalsdängor finns representerade i uppsättningen, allt invävt i historien.
När showen är över tar det ett långt tag för alla applåder att dö ut.
– Jättebra! Verkligen jättebra, säger någon till en lika entusiastisk kompis på väg ut till garderoben.  

Text: Sandra Svensson
Foto: Dennis Nilsson

Bonusbild på några av dansarna >>>